Osteopati
Osteopati är en manuell medicin (terapeuten använder sina händer) som arbetar för att återställa och bibehålla normal rörlighet och funktion.
En osteopatisk behandling gör att kroppens egen självläkningsförmåga mot stress, trauma och sjukdom ökar och den blir mer motståndskraftig. Då osteopati är milt och ofta mycket verkningsfullt passar behandlingen bra för barn och bebisar (dock tyvärr emot Sveriges lag). Se Barnbehandlingar
Osteopati kan appliceras mot en mängd sjukdomar, besvär och skador och kan alltid ha en roll med att påverka sjukdomar och dess orsak.
Osteopatens grundläggande syn är att kroppen är självläkande och en enhet där alla delar hänger ihop och är beroende av varandra. En nedsatt rörelseförmåga och en försämrad fysiologi (cirkulation, flöde, vävnadskvalité) påverkar både fysiska och mentala tillstånd.
Genom att med olika tekniker hjälpa kroppen till förbättrad balans, rörlighet, blodcirkulation och flöde, ges kroppen bättre möjlighet att hantera yttre och inre stressorer.
Några exempel på vanliga behandlingsbara symptom är; rygg- och nackbesvär, ischias, huvudvärk, migrän, yrsel, andnings- och matsmältningsbevär, premenstruella smärtor, graviditetsbesvär, muskel- och ledvärk, tennisarmbåge, förslitningsskador, emotionella spänningar och stress.
En osteopatisk behandling är alltid individuellt utformad, tar hänsyn till hållning och spänningsmönster, är mjuk och behaglig och hjälper kroppen att förändra och släppa blockeringar, spänningar och stress.
Nedan följer två definitioner av osteopati:
England. General Osteopathic Council (England’s Osteopatförbund)
Osteopatin är ett etablerat och erkänt system för diagnos och behandling, som lägger sin största tonvikt på den strukturella och funktionella integriteten i kroppen.
Synen är att smärta och andra besvär kommer från rörelseinskränkningar/-funktionsnedsättning i kroppens struktur, likväl som att det kan vara skada vars ursprung kommer från någon sjukdom.
AACOM, American Association of Colleges of Osteopathic Medicine (Amerikas Osteopatförbund)
Ett komplett medicinskt behandlingsätt med en filosofi som kombinerar det patienten behöver med nuvarande tids kunskap om medicin, kirurgi och obstetrik. En osteopat ser sambandet mellan struktur och funktion och tror på kroppens självläkande förmåga.
Det senare exemplet visar på osteopatins integrerade roll i skolmedicinen i USA. Så är det inte i Europa och Sverige. Där står den ännu utanför.
De osteopatiska principerna
Osteopaten har fyra grundprinciper som han/hon arbetar utifrån.
Kroppen är en helhet
Alla kroppens delar samverkar med varann. Ofullständig medverkan av något system kommer att skapa obalans och leda till sjukdom, smärta osv.
Varje del av kroppen har sin specifika funktion men varje separat del arbetar också tillsammans med de andra för att stödja hela individens funktion.
Därför tittar vi inte bara på problemområdet vid behandling utan tar hänsyn till hela kroppen.
Kroppen har en självläkande förmåga
Kroppen strävar alltid efter att vara i balans. En kropp ur balans har inte tillgång till sitt eget ”apotek”. Kroppen kommer då få kämpa att ta sig till balans med stor energiåtgång som följd. Ibland blir påfrestningen för stor. Det är då vi behöver söka hjälp.
Kroppens struktur och funktion är sammanlänkade och påverkar varandra
Om en burk är bucklig på utsidan är den även det på insidan. Detsamma gäller för människokroppen. Ex: En mycket kraftig skolios i bröstryggen som gör att personen går snett och uppvisar en ”puckelrygg” gör att insidan med lungor och hjärta också påverkas.
Kroppens blodcirkulation är grundäggande för läkning
Om ett område inte får optimalt med blodtillförsel blir inte heller syretillförseln tillräcklig. Vid skada behöver blodcirkulationen fungera för att läkningen ska bli optimal. I många fall, speciellt kroniska tillstånd, kan ett område ha levt på lite syre i många år. Det är då inte konstigt att kroppen inte kunnat läka det själv utan området har blivit stelt och huden blek.
Som osteopater tänker vi i dessa banor vid varje patient och behandling.
Det är denna filosofi och även våra tekniker som skiljer oss från andra terapeuter.
Hur går en behandling till?
När du söker en osteopat och kommer till ditt första besök görs en intervju, en s.k. anamnes. Du får berätta vad du söker för, hur länge du känt av besväret, hur det uppkommit osv. Tidigare trauman och sjukhusvistelser tas också upp för att få en helhet om vad du varit med om och vad kroppen bär på.
Osteopaten ställer ett flertal frågor för att få så mycket information om tillståndet som möjligt.
Efter anamnesen görs den fysiska undersökningen för att lokalisera orsaken och identifiera vilken typ av problem det är.
Osteopaten tittar på din hållning, (snedheter i rygg, bäcken, fot, knäled osv.), muskeltonus och uppbyggnad, vävnadsförändringar i form av färg och ytliga blodkärl på huden och mycket mer.
Rörelsetester görs för att lokalisera eventuella rörelseinskränkningar. Detta utförs stående och sittande men också liggande på bänken. Allt för att få så mycket information som möjligt om din kropps rörlighet och kompensationsmönster.
Beroende på vad som kommit fram i anamnesen görs också ortopediska tester och tester för nervsystemet såsom reflexer, känseltester och styrkan i musklerna.
Efter genomgången undersökning har man en trolig orsak till besväret, vilken vävnad som är inblandad och ger symptomen och utgår sedan från det i behandlingen.
Viktigt att veta är att en bedömning om läkarvård alltid görs innan man påbörjar en osteopatbehandling.
Varje behandling är helt individuell. Hur osteopaten väljer att behandla kommer att bero på undersökningsfynd men också på kroppstyp och tidigare trauman. Vi är alla olika och bär på saker som påverkar oss mer eller mindre. Detta måste också vägas in för att få bra och bestående resultat.
En behandling kan ibland liknas med att skala en lök… Ett besvär som uppkommit för 20-40 år sedan har under tiden byggt upp flera skydd. För att nå in till orsaken får man skala av lager för lager…
Tekniker
Osteopaten har en mängd tekniker att tillgå. Vad som används under behandling beror på vad som framkommit under undersökningen, men vi är också olika som osteopater. En del har specialiserat sig inom olika områden beroende på erfarenhet, intresse och fallenhet inom vissa tekniker.
Eftersom varje individ är unik och symptomen har olika underliggande orsaker är det osteopatins styrka att ha en bredd i behandlingsmetoderna. Vi har möjlighet att hjälpa i vilken ålder patienten än är och i vilken vävnad orsaken än sitter.
De tekniker en osteopat kan använda sig av är till exempel:
Manipulation
Snabba, lätta och specifika rörelser som ska återställa en normal rörlighet i leder där rörelseförmågan är nedsatt. Vid denna teknik kan ibland ett ”ploppande” ljud höras, detta pga att ett vakuum släpps i ledkapseln. Den snabba rörelsen in mot leden gör att rörligheten ökar och smärtan lindras.
Artikulering/Mobilisering
En rytmisk teknik utan snabba rörelser. Syftet är att stretcha leder och ligament för att göra dem smidiga. Cirkulationen ökar i muskler, bindväv och lymfsystemet runt leden. Detta har en inflammationshämmande och smärtreducerande effekt.
MET (Muscle Energy Technique)
Osteopaten placerar en eller flera leder i specifika positioner och patienten får hålla emot med ett konstant tryck. Tekniken används för att förlänga och stärka muskler samt att öka ledens rörlighet. Likheter finns med stretching.
Kraniell osteopati
Osteopaten undersöker subtila förändringar i kors- och skallbenens struktur och rörlighet men även i kroppens hinnor och vätskesystem. Tekniken är mycket lätt och patienten känner inte alltid vad som händer, men i vissa fall kan tryck/drag i huvudet och i kroppen kännas.
En vanlig behandling vid bland annat täppta bihålor, trötthet, nackproblem, sömnsvårigheter och stress.
I många länder är kraniell osteopati en vanlig behandlingsmetod för bebisar och barn. En mjuk och mycket kraftfull teknik.
Visceralt
Motverkar obalanser och nedsatt rörlighet mellan organ. Genom att öka organens rörlighet kan man också påverka nerverna och rörligheten i ryggraden, som i sin tur minskar eventuell smärta.
Tekniken används ofta för att motverka matsmältningsproblem, förstoppning, diarré, menssmärtor, infertilitet och huvudvärk. Även vid ryggproblem kan tekniken ibland utföras.
BLT (Balanced Ligamentous Tension)
Genom att varsamt placera en smärtande led i ett optimalt och balanserat läge kan man få kringliggande ligament och muskler att självmant slappna av. Därmed brukar smärtan avta och behandlingen återställer leden i dess optimala läge. BLT är en lugn och varsam teknik som kan användas till kroppens alla leder, till exempel inflammerade nackleder från en whiplash incident.
Även om du inte har ont eller lider av något besvär är du alltid välkommen att uppsöka en osteopat för konsultation. Kom ihåg att behandling ges även i förebyggande syfte!
Historik
Osteopatins grundare
Andrew Taylor Still (1828-1917) var osteopatins grundare. Han var missnöjd med den dåvarande medicinska vetenskapen, eftersom han ansåg att man med hjälp av mediciner och gifter, minskade kroppens motståndskraft och självläkande förmåga. Han tyckte att man försvagade en på grund av sjukdom redan försvagad organism.
A T Still var specialiserad på anatomi.
Vid sina undersökningar kom han fram till att det fanns ett samband och en ömsesidig påverkan mellan alla kroppens vävnader och strukturer, vilket sedan kom att uttryckas i principen ”strukturen styr funktionen”.
Han ansåg att rörelseapparaten med ben, muskler, leder, ligament, nerver, blodkärl och venöst system utgör ett organ i sig.
Rörelseapparaten, p.g.a. sin koordinationsförmåga, integration av olika organ och strukturer har en dynamisk påverkan på hela organismen. Den är av största vikt vad gäller att upprätthålla hälsa, samt att störningar av denna kommer att orsaka ohälsa och sjukdomar.
A T Still föddes 6/8 1828 i Virginia, USA. Hans far var läkare och metodistpräst.
P.g.a. sin fars arbete som läkare kom Still tidigt i nära kontakt med sjukdom och död och de missgynnsamheter som rådde på den tiden. Hans intresse för att hjälpa växte stadigt fram.
Ju mer han lärde sig om medicin och läkekonst, desto mer frustrerad blev han över den okunskap och vidskepelse som fanns. Det var brist på förståelse av sjukdomar och dess ursprung, vilket gjorde att människor i onödan led och dog i sjukdomar.
1844 flyttade familjen Still till Kansas där Stills far skulle missionera bland Shawnee indianerna.
Det var här A T Still för första gången kom i kontakt med s.k. ”bonesetters”.
Han utförde under denna tid även många studier i anatomi som han förskaffade sig genom att dissekera döda indianer. En indiansk begravningsplats låg i närheten av hans hem.
A T Stills medicinska studier började i sin fars praktik som landsortsläkare. Han studerade en tid på College of Physicians and Surgeons i Kansas. Avbröt troligen sina studier p.g.a. att han tog värvning i samband med inbördeskriget 1861. Där jobbade han som militärläkare.
Trots att han troligen saknade medicinsk kompetens anses han dels genom sin utbildning och dels genom sin erfarenhet av praktisk sjukvård, ha haft en reell kompetens som stod på minst samma nivå som den hos samtida läkare.
Genombrottet
Efter att ha tagit avsked från armén började Still arbeta som läkare. I samband med att hans barn våren 1864 avled i hjärnhinneinflammation, trots att de fick den bästa möjliga behandling som då fanns att tillgå, började Still fundera över riktigheten hos sin tids medicinska teorier, samtidigt som han började systematisera sin egen kunskap och sina egna idéer till ramen för en egen medicinsk filosofi.
År 1874 ansåg han att tiden var mogen för att presentera sina medicinska idéer och begrepp för omvärlden. Han höll sin första presentation på Baker University i Baldwin, Kansas. Men han vägrades framlägga sina idéer trots sitt mycket goda rykte. Fast besluten att lyckas fortsatta han att utveckla sina idéer och sin terapi.
Hans stora genombrott, som osteopatisk medicinsk terapeut kom i samband med att han år 1879 kallades till Kansas för att behandla en gammal patient. Han hade då flyttat till Kirksville, Missouri. Han behandlade denna patient delvis med medicin och delvis med osteopatisk manipulativ behandling, varefter patienten till sin egen förvåning tillfrisknade. Flera patienter önskade och fick samma sorts behandling med växande framgång som resultat. Vilket gjorde att flera människor strömmade till hans mottagning.
Hans rykte som terapeut och hans oortodoxa behandlingsmetoder spred sig över landet och delade in läkarkåren i två olika grupper. Dels de ortodoxa läkarna, vilka ansåg honom vara en charlatan och kvacksalvare som skulle stoppas med alla medel. Dels av mera vidsynta kollegor, vilka ansåg att man först skulle ta reda på hemligheten med framgången, innan man fördömer och förbjuder den. Dessa läkare besökte honom och tog del av kunskapen och det ledde senare till att den första osteopatskolan grundades i nov 1892, Kirksville College of Osteopathy.
Namnet osteopati myntade A T Still ett par år innan. Man ifrågasatte detta då det inte fanns i ett lexikon. Still ska ha svarat ” We are going to put it in there”.
Osteopati består av två ord: Osteo; ben och pathus/pathine; lida.
Still sa: I reasoned that the bone (osteo) was the starting point from which the cause of pathological conditions derived, and so I combined the “osteo” with “pathy” and has as a result “Osteopathy”.
Han menade att osteopaten arbetade med kroppens naturliga funktioner och absolut inte mot den, som man gjorde inom dåtidens konventionella vård. Där användes starka laxeringsmedel, kräkmedel, åderlåtning och beroendeframkallande läkemedel.
A T Still skilde sig från mängden av dåtidens alternativa läkare för han ville inte hemlighålla sina upptäckter, därför var det stort och häpnadsväckande när skolan öppnades.
Den stora efterfrågan på utbildning inom osteopati gjorde att ytterligare en skola grundades, American School of Osteopathic Medicine i Jefferson City, Missouri, redan två år senare, år 1894.
Kirksville frodades i och med skolans alla elever och de patienter som strömmade dit. Man utnämnde Still till hedersmedborgare och lät ett monument resas till hans ära. Det monumentet står på torget än idag.
Trycket på skolorna blev bara större och större och runt sekelskiftet gick 700 elever på skolan i Kirksville. Vid denna tidpunkt hade det också startats 12 stycken systerskolor runt om i USA.
Osteopatins grundare i Europa
En man vid namn John Martin Littlejohn (1865-1949) kom att spela stor roll i osteopatins historia. Han var fysiolog och började studera under A T Still och gick efter detta vidare till att utbilda sig till läkare. Han anställdes senare som lärare i fysiologi och blev en av grundarna tilli American School of Osteopathic Medicin.
J M Littlejohn kom som fysiolog att fylla den strukturella anatomiska ramen för osteopatin med ett fysiologiskt innehåll och kunde på så sätt lägga till en ny dimension till denna terapi. Han var med och startade en systerskola i Chicago men återvände senare tillsammans med några andra osteopater till sitt hemland England och startade en engelsk osteopatskola, British School of Osteopathy år 1917. I och med detta, samt att han höll fast vid vissa osteopatiska idéer, vilket skilde sig från amerikanarnas, räknas han som den europeiska osteopatins fader.
Osteopati i Sverige
Osteopatutbildning i Sverige har funnits sedan mitten av 80-talet.
Svenska Osteopatförbundet har idag ca 120 aktiva medlemmar och det finns ett 80-tal elever under utbildning på Skandinaviska Osteopathögskolan i Göteborg.
År 2007 öppnades dörrarna för en andra skola i Sverige, Stockholm College of Osteopathic Medicine, där ett 20-tal elever nu går.
Skandinaviska Osteopathögskolan har kämpat länge med att kunna erbjuda en engelsk universitetsexamen – Bachelors Degree. 2007 blev skolan validerad och kan idag ge sina nyutexaminerade elever denna högskoleklassifikation, som står under tillsyn från University of Wales i England.
Båda skolorna i Sverige ger en fyraårig utbildning till Osteopat BSc.Ost. (Bachelor)
Svenska osteopatförbundet ordnar flera vidareutbildningar om året och det finns också många utbildningar utomlands för färdigutbildade osteopater. Allt från vidareutbildning på tekniker till ämnesområden som till exempel idrottsmedicin och pediatrik (barnbehandlingar).
Osteopati i världen
Osteopatin är relativt liten i Sverige men desto större i resten av världen. Det är främst i de engelsktalande länderna som osteopatin har stort inflytande inom hälso- och sjukvården.
Osteopaterna i USA har fått slita hårt för att behålla sitt fäste som likställda läkarna. Det kom till en punkt där de fick välja att bli terapeuter med inskränkta rättigheter som t ex kiropraktorerna men de valde att kämpa vidare för att få samma status och behandlingsfrihet som läkarna. Det har de idag uppnått.
I USA har sen 60-talet alla osteopater en läkarexamen och skolor finns i nitton delstater, som erbjuder en DO-examen (Doctor of Osteopathy).
I England har osteopatin haft ett starkt fäste under hela 1900-talet. Idag är osteopatin helt accepterad som en unik klinisk disciplin efter det att engelska parlamentet godtog en ny lag 1993, The osteopathic Act.
Den fyraåriga utbildningen gav innan dess en DO, Diploma in Osteopathy. (Observera skillnaden mot amerikanska DO:s)
Sen -93 ger utbildningen en universitetsexamen med en Bachelor´s Degree in Osteopathy, (BSc. Ost.), vilket motsvarar ungefär en fil. Kand. i osteopati.
Efter ytterligare studier kan man även erhålla en Masters Degree. (fil.mag)
Osteopatin är också starkt utbredd i Australien, Nya Zeeland, Frankrike, Holland, Tyskland och Belgien.
Skolor finns bland annat i Holland, Spanien, Belgien, Italien, Tyskland, Ryssland, Finland och Norge.
Medlem i Svenska Osteopatförbundet garanterar kvalificerad utbildning.