Kost- och näringsterapi

Många tillstånd av bristande hälsa kan betraktas som en följd av obalans mellan positiva faktorer som ett bra arv, goda sociala och psykiska relationer, sömn, motion, optimal kost och negativa faktorer som genetiska svagheter, åldrande, brister i kosten, stillasittande, psykiska och sociala påfrestningar, för mycket stress, rökning och andra gifter. Sådan obalans ökar risken för många sjukdomar, t.ex. cancer och hjärt-kärlsjukdomar.

Mot bakgrunden av detta bör all behandling inriktas mot att återställa en god balans. Detta är vad man oftast försöker inom integrativ medicin. Tyvärr nöjer man sig inom vårt nuvarande medicinska system ofta med att ge läkemedel, som lindrar symtom, men ej tar bort orsaken till den bristande hälsan. Även kirurgisk behandling lider ofta av samma begränsning.

Konkret kan en sådan behandlingskombination innebära:

1. Analyser med särskild hänsyn till nedanstående punkter.
2. Hjälp att förbättra den psyko-sociala situationen och att minska stress.
3. Hjälp att optimera kost och motion.
4. Hjälp att sluta röka och med ev. annat missbruk.
5. Effektiva kosttillskott för att optimera tillgången på essentiella näringsämnen. Man bör sikta på Optimum Daily Intake, som kan vara betydligt högre än det oftare använda Recommended Daily Intake.
6. Tillskott av effektiva antioxidanter enligt principen bred-spektrum, hög-dos. Individuell dosering, som kontrolleras med analyser av graden av skador av fria radikaler.
7. Tandsanering, tarmsanering, akupunktur, m.m.

Behandlingar
Läkarbesökets syfte är att komma fram till en behandlingsplan. Denna kan innebära att patienten skickas åter till skolmedicinsk undersökning och/eller behandling, om jag finner detta motiverat. Nästan alltid är det dock frågan om att finna integrativmedicinska behandlingar, som kan förväntas ge bättre effekt än hittills prövade. För sådana behandlingar kan patienten hänvisas till andra, t.ex. till tandläkare för amalgamsanering. Men även då behåller jag läkaransvaret, om patienten så önskar.

Följande behandlingar genomförs f.n. direkt under min ledning:

1. Antioxidant-/vitamin-/mineralterapi under kontroll av fria radikaler
2. Kostterapi: Fasta, halvfasta, exklusionsdieter, vegetariska koster, LCHF

Analyser
På mottagningen gör vi följande analyser:

1. Fria radikaler med Erytrocytskörhet, en metod som beskrivs under "FRIA RADIKALER".
2. Rörlighet av vita blodkroppar, ett mått på bl.a. immunförsvaret.
3. Mätning av fördelningen av fett/muskler i kroppen med impedansmetodik.
Används för att mäta graden av fetma och för att se till, att man bara tappar fett vid viktminskning.
4. Mätning av artärstelhet, ett mått på åderförkalkning.

I regel ingår dessa analyser i besöket och debiteras inte extra.

För övriga analyser (skolmedicinska blodprover) utnyttjar vi befintliga sjukhuslaboratorier.

Antioxidanter
Det gäller att så långt möjligt skydda sig mot skador av fria radikaler. Detta kan göras genom att undvika sådana faktorer som ökar produktionen av fria radikaler, t.ex. rökning, gifter och genom att tillföra antioxidanter.

Med antioxidanter menas alla sådana ämnen, som hjälper till att oskadliggöra fria radikaler. Många antioxidanter finns i maten, fr.a. i vegetabilier. En del är vitaminer, t.ex. C-vitamin, E-vitamin, vitamin B-6. Andra är mineraler eller spårelement, t.ex. selen. De flesta är andra typer av ämnen, t.ex. bioflavonoider, polyfenoler, astaxantiner, karotinoider. Varje enskild antioxidant skyddar bara mot en enda typ av fri radikal.

Det är viktigt att ha klart för sig, att man därför alltid måste tillföra många olika antioxidanter samtidigt. Antioxidanterna samverkar nämligen och man får en synergieffekt. Detta enkla faktum har man ofta förbisett vid forskning, då det är mycket lättare att studera en faktor i taget än många på en gång. Därför har i viss mån antioxidantbehandling kommit att betraktas med skepsis. Man har nu emellertid i många studier kunnat påvisa mycket gynnsamma effekter, särskilt om man använder ett brett spektrum av olika antioxidanter och rätt dosering.

Dokumentation: Mycket omfattande. Här visas endast ett eget arbete. Öckerman PA: Antioxidant treatment of chronic fatigue syndrome. Clinical Practice of Alternative Medicine 1(2):88-91, 2000.

Indikationer: I alla situationer, där man påvisat ökad aktivitet av fria radikaler, d.v.s. i praktiken alla kronisk degenerativa sjukdomar: hjärt-kärlsjukdomar, cancer, särskilt vid cellgiftsbehandling, autoimmuna sjukdomar: reumatoid artrit, MS, SLE, Alzheimers, Parkinsons, kronisk trötthetssyndrom (se dokumentation), elöverkänslighet, fibromyalgi, m.fl. tillstånd.

Betydelse: Innebär både förebyggande och aktiv behandling av symtom, som förorsakas av cellskador orsakade av ett överskott av fria radikaler, t.ex. trötthet, sänkt stämningsläge, värk, inflammatoriska processer, åderförkalkning.

Praktiskt genomförande: Intag av bredspektrum-högdos antioxidanter under i regel tre månader. Därefter utvärdering och i regel fortsatt behandling med anpassad dos under lång tid.

Kostnad: SEK 600:- - 1000:-/månad.

Artärstelhet
Det som man i dagligt tal kallar "åderförkalkning" är en process som fortskrider under lång tid. Så småningom kan den leda till livshotande komplikationer i form av hjärtinfarkt, stroke, m.m.

Det finns nu en metod att mäta artärstelhet som ett mått på graden av "åderförkalkning" och också som ett sätt att mäta effekten av behandling.

Vid mätning används en s.k. ARTERIOGRAF. För patienten innebär det att få en blodtrycksmanschett på armen, sitta lugnt i en vilostol och låta manschetten pumpas upp och ner några gånger. Systemet talar därefter om graden av artärstelhet i aorta och i perifera artärer.

Metoden används på flera svenska universitetssjukhus och har bedömts som "Golden Standard" av Europeiska hjärtläkarsällskapet.

Tillsammans med analys av skador av fria radikaler (inflammatorisk process) bildar arteriografmätningen en kombination, som ger besked om två ytterst viktiga hot mot hälsan.

Inflammation – en faktor i genesen för våra vanligaste sjukdomar
Inflammation är den process genom vilken kroppen försvarar sig mot skador och infektioner. Vid inflammation bildas en lång rad substanser, som försvarar mot infektionen eller skadan. Dessa substanser kan emellertid, om kroppen fortsätter bilda dem, ge upphov till negativ påverkan på funktioner och slutligen till sjukdomar. Man talar inom skolmedicinen om långvarig, låggradig inflammation som en gemensam mekanism, som ligger bakom atherosklerosrelaterade sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, autoimmuna sjukdomar, som ledgångsreumatism och diabetes, degenerativa sjukdomar, som Alzheimer´s och maligna sjukdomar, som cancer.

Den inflammatoriska processen är ytterst komplex. Det bildas en lång rad substanser, som kan användas både som indikatorer på processen, t.ex. fria radikaler och C-reaktivt protein och som utgångspunkt för behandlingsstrategier, t.ex. fria radikaler, leukotriener och TNFalfa.

Forskning inom detta fält är utomordentligt intensiv. Så har genom samarbete mellan statliga myndigheter, finansiärer och patientföreningar i Sverige avsatts 80 miljoner kronor under en femårsperiod för forskningsprogrammet "Kronisk inflammation".

Orsaker till inflammation

Individens genuppsättning, livsstil (kost, motion, rökning, alkohol, övervikt), psyko-social situation, infektioner, åldrande, brister på essentiella näringsämnen, ogynnsam miljö är faktorer, som påverkar risken för en långvarig inflammatorisk process. Här är inte läge att gå närmare in på dessa relativt välkända fakta. Jag vill bara ta upp tre särskilt intressanta, och kanske inte så allmänt kända faktorer.

1. Virusinfektioner, t.ex. herpesvirus, kan ligga inaktiva hos 70-100% av befolkningen, men medverka i uppkomsten av inflammation. Forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm har visat, att cytomegalvirus spelar en kausal roll i utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar.

2. Bildning av oxidationsprodukter mellan proteiner, socker och lipider vid tillagning av mat, kallade AGE och ALE, bidrar till den inflammatoriska processen och kan därmed vara sjukdomsgrundande.

3. Varje individ har en unik genuppsättning, som påverkar hur individen reagerar på yttre faktorer. Analyser finns redan, som kan ge information om vem som är särskilt känslig för vad.

Behandling av inflammation

1. Läkemedel. Ett flertal gamla välkända och nya läkemedel ingriper alla på olika sätt i den inflammatoriska processen. Detta gäller kortison och icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), som interfererar med bildningen av proinflammatoriska prostanoider (ämnen som bildas från omättade fettsyror, fr.a. arakidonsyra). Omega-3 fettsyror, särskilt EPA och DHA ombildas i kroppen till antiinflammatoriska prostanoider och är därför av värde för att motverka inflammation. Nya medel med verkan mot en speciell inflammationsfaktor, TNFalfa, har gett mycket uppmuntrande resultat vid behandling av ledgångsreumatism och flera andra tillstånd. Nackdelar med dessa medel är risk för farliga biverkningar samt extremt hög kostnad. Stycket om Varningar och Biverkningar i FASS om ett av dessa medel upptar mer än 6 sidor! Liknande resonemang om biverkningar kan föras för azatioprin, metotrexat och kortison.

2. Livsstilsförändring. En bra kost, lämplig motion, ingen rökning, fasta, vegetarisk kost, kosttillskott, psyko-social optimering kan spela stor roll, kanske fr.a. som prevention. Även som behandling kan det fungera utmärkt, vilket visats i många studier. Egentligen är livsstilsmodifikation den i särklass viktigaste åtgärden för samhället att stödja, om den av Bengmark förutspådda katastrofen skall kunna undvikas (Kap.8).

3. Antioxidanter. I en doktorsavhandling 2005 visade Johanna Helmersson, att en låggradig kronisk inflammation med en ökad bildning av fria radikaler kan utgöra bidragande orsaker till varför tobaksrökning och diabetes leder till åderförkalkning. Hon visade även att hög nivå av antioxidanten selen minskade risken.

Vilken behandling är att föredra?

Det finns således idag oerhört mycket kunskap om mekanismer som ger upphov till kronisk-degenerativa sjukdomar. Behandlingen måste gå ut på att förhindra inflammation genom att samhället satsar på information om och stöd mot de väl kända riskfaktorerna.

I avvaktan på full effekt av sådana åtgärder, men även senare för dem som ändå blir sjuka, kan vi satsa på

1. Befintliga och nya läkemedel. Dessa kan vara effektiva, men blir extremt kostsamma och har svåra biverkningar. Vi kommer helt enkelt inte att ha råd (Se kap.8, citat från Stig Bengmark i Läkartidningen).

2. Att bryta inflammationens onda cirkel med antioxidanter enligt i denna bok beskrivna modell, gärna i kombination med andra metoder, som kan förstärka effekten, t.ex. omega-3-fettsyror.

Det som händer nu inom forskningen gör mig mycket optimistisk om att vi inom en snar framtid kommer att se "Den Nya Medicinen" förverkligad.